Find Property:

Nya Hovås

Ingrid har skapat fiktiva hällristningar på Uggleberget

Förskolan på Uggleberget har fått hällristningar på skolgården. Det rör sig om fiktiva fossiler som skapats av Ingrid Sandsborg och blästrades in i berghällen av Mats och Richard på Anderssons stenhuggeri.

Hej Ingrid! Kan du berätta lite mer om dig själv och din konst? 

– Jag arbetar ofta med barn och unga konstprojekt på till exempel skolor eller på sommarlov. I min egen ateljé sysslar jag mest med bilder i collage och jag har till exempel givit ut en barnbok. Ibland blir det större offentliga uppdrag som detta på Uggleberget. Jag har skapat andra offentliga konstverk bland annat till en förskola i Mölndal och en sporthall I Ödåkra.  Det är väldigt speciellt att göra konst som blir kvar länge på till exempel skolor eller förskolor, som människor ska leva med i sin vardag över tid.

 

Hur såg bakgrunden ut till idén med hällristningarna?

– De som bygger förskolan kom på att man kunde använda den befintliga hällen att göra konst på, istället för att tillverka något som en skulptur och sätta dit på gården. De efterlyste en konstnär att till uppdraget och det blev jag. Jag tyckte det var superspännande för att det var ett väldigt ovanligt uppdrag. Då började jag med att titta på gamla ”riktiga” hällristningar, både i Skåne och i Tanum.

– Sedan funderade jag själv, och kopplade ihop lite olika spår och inspirationskällor från teman som intresserade mig generellt. Jag strävar efter att skapa ett sammanhang som både talar med platsen och de människor som ska vara där, samtidigt som det betyder något för mig personligen. Konstverket till Uggleberget innehåller tre tankespår.

Kan du berätta lite mer mer? 

– Natur och klimat är teman som ligger mig varmt om hjärtat och som känns väldigt relevant för en förskolegård som är så genomtänkt och fin som den jag arbetat på i Nya Hovås. Jag har en tendens att samla på bildmaterial från djur och naturböcker och som jag finner visuellt stimulerande. Jag har en bok med handritade naturstudier från början av 1900-talet, där bilder på alger och maneter i förstoring ser ut som konstverk i sig. Jag använde dessa som inspiration och skapade former som sedan blev som slags påhittade fossiler. Avtryck av djurliv som annars aldrig får lämna den typen av spår efter sig och en hyllning till alger och phytoplankton som ger oss massor av syre till exempel, men samtidigt vackra grafiska former. I mitten av formerna återfinns hemliga bilder av saker som finns i vår vardag, som cyklar och pussel till exempel. De kan vara som från en bilderbok, eller också meddelanden till framtidens arkeologer eller rymdvarelserna som hittar dem om tusen år. Så här lever vi här och nu; dessa saker har vi. Fotspår är ett vanligt inslag i de vanliga hällristningarna och de har använts i alla kulturer runt om i värden. Det kändes fint att göra fotspår på hällen och jag tror att barn kommer uppskatta dem.

 

Pedagogerna kan använda verket för att prata om biologisk mångfald eller med fotspåren tänka kring historia och människor förr i tiden.

 

Vad tror du barnen kommer att tycka om det här?

– Jag hoppas ju att de ska tycka att det är intressant och spännande att upptäcka att det finns bilder i berget.  Jag tycker om att de inte syns så tydligt från långt håll utan är lite mystiska och hoppas att detta ska öka känslan av att konstverket verkligen är till för barnen. De är inte bara bilder utan också taktila. Man kan också känna dem, eftersom de är inblästrade i berget.

– Jag tror aldrig riktigt man kan veta hur barnen kommer att känna kring de här verken i förväg, utan tiden kommer att utvisa om de hittar på lekar kring konstverket eller bara tycker att det är fint. Pedagogerna kan använda verket för att prata om biologisk mångfald eller med fotspåren tänka kring historia och människor förr i tiden.

 

 

 

Vad har varit roligast?

– Eftersom jag oftast gör platsspecifika konstverk, så hittar jag på olika sorters material eller tekniker att arbeta i varje gång, som passar just den byggnaden eller just de frågorna som uppstod på en viss plats. Då får jag anlita experter som vet mer än jag och be dem hjälpa till; som Mats och Richard i detta fall. Det är jätteroligt för då får jag ju prova på nya saker och lära mig massor! Sedan är det ju väldigt spännande att se vad som händer i framtiden, när verksamheten är i gång och alla har funnit sig till rätta. Hur kommer barnen att röra sig över gården? Vad tycker de om konstverket och hur kommer de ”använda” det? Vad händer om lång tid när konstverket och naturen får åldras tillsammans?

Mats och Richard från Anderssons stenhuggeri